365 dagar senare
Det är 1 år sen jag vandrade in i operationssalen och sövdes ner för att äntligen fixa mitt knä. 365 dagar, otaliga timmar i en varm pool, galet många timmar på gymmet och svett, tårar och ilska har passerat sen dess. Planen var att jag nu skulle vara 100 procent. Redo för innebandyn och fotbollen, redo att lyfta alldeles för mycket vikter på gymmet och redo för att kunna springa runt som en dåre med ett leende på läpparna. Men tyvärr blev det ju inte så.
Allt gick så nedrans bra. Flöt på fint som en fisk i vattnet. Tränade innebandy. Tränade fotboll. Sen kom dagen för några veckor sen när det låste sig i knät vid ett löpsteg. Ingen fara tänkte jag och spelade två träningsmatcher med innebandyn och även en match med fotbollen. Efter det kunde jag inte gå så bra och fick boka akuttid hos sjukgymnasten. Hur det gick? Cirkulationsträning och vila. Roligt va? Så nu kämnpar jag vidare för att kunna göra debut i seriesammanhang med den röda tröjan på. Snart så.
Men nu är det på bättringsvägen och jag tog igår mina första löpsteg på några veckor. Gick helt ok.
