Att börja om. Igen

I våras så hade jag några veckor där jag var helt sjuk när det kom till träning och kost. Jag hade så mycket energi att jag kunde vakna utvilad klockan 5 och gå ut och promenera och sen dra till gymmet och köra på. Sen kom juli och jag tappade allt. Ingentingen funkade. Det fanns liksom ingen motivation alls. Kom inte upp ur sängen innan 9 och nu i höst blev det värre. Jag slutade vara jag. Det har märkts på mitt humör och min energi. Jag har försökt peppa mig själv. Tänkt att nu jävlar, men nej. Det har ej gått. 

Men så i måndags vaknade jag upp med ett leende på läpparna och kände lycka, jag ville träna. Jag ville till gymmet. Så jag packade väskan och efter lite julfirande med familjen smög jag in på gymmet. Nästintill folktomt. Upp på löpbandet. Testa foten. Det funkade. Jag körde på. Sprang. Log. Sen dödade jag benen. Jag var så glad.
Igår va också bra. Vaknade glad. Och planerade att dra till gymmet efter jobbet. Men istället kom jag hem. Startade tven och satte mej i fåtöljen. Blev sittandes och kände faaaan. Sen ringde det och samtalet fick mig på fötter. Åkte till gymmet. Sprang. Och gick sen och markade. Lyckan i att marka tungt är livet. Ganska långt ifrån de 111kg jag slet upp i Texas men jag ska fan dit igen. 

Och imorse, klockan va ställd på 7. 6.45 vaknade jag med ett flin på läpparna. FAAAAN VAD JAG ÄLSKAR DETTA ALLTSÅ!!