Hög på morfin?
Blev iväg rullad från mitt rum runt 12.30 och hamnade i sängsalen. Där låg jag tyyyp 40 min. Sen kom dom och hämtade mej och rullade in mig på salen. Och är ganska säker på att det va samma sal som jag opererade korsbandet i. Och det gick ju bra så håller tummarna att den för tur med sig. Sköterskan sa till mig att nu får du liiite sömnmedel. Shit, den känslan alltså. Man blir lite snurrig men skönt snurrig liksom. Sen efter några minuter kom resten av medlet och jag var totalt borta.
Vaknade upp runt klockan 17.15 cirka. Tror jag. Ringde pappa direkt. Men va faktiskt ganska borta när jag gjorde det haha. Men mamma ville veta direkt när jag vaknade och kan ej hennes nummer så bad pappa ringa mamma. Sköterskan fick hjälpa mig slå numret och tydligen hade även pappa tyckt att jag inte va riktigt klar i huvudet. Fick smärtstillande, dom frågade om jag ville ha vatten men kaffetokig som man är bad jag om kaffe. Den ena sa att jag fick välja mellan te och vatten men den andra fixade en kopp kaffe. Livet. Efter 17 timmar utan mat eller dricka och det första man vill ha är kaffe. Fick sen en annan sorts smärtstillande och bad att få åka upp till avdelningen då jag visste att mamma va där med en godispåse. Fick dock ligga kvar till strax innan 19 där nere. Men roade iallafall personalen där med mina små trumsolon. Rastlösheten satte tydligen in ganska fort på mig.
Han som körde upp mej till avdelningen hette Peo och han sa att han skulle va min chaufför upp. Och det första jag tänkte på va "Peo, Peo, Peo" från vintergatan. Sa jag att jag vart sövd haha! Uppe på avdelningen väntade mamma och direkt efter att jag rullat in kom min rumskamrat tillbaka. Mamma fick lite dispens på besökstiden som tur va.
Och nu ligger jag här med lite morfin i kroppen och antibiotika i droppform. Jag mår bra. Mer om op imorgon då jag inte fått träffa läkaren än.
Nu kom PEO igen. Dags för blodtryck tydligen.
