Hemgång?

Igår var en helvetesdag. Hade flera besök men smärtan i foten va inte att leka med. 
Va nere på röntgen igår och allt hade sett bra ut. Sen kom min läkare in och berättade lite om operationen och allt verkade ha gått bra iallafall. Sen kom mamma och mormor på besök. Mamma va kvar lite längre och fick se mina smärtor live. Vände och vred och rullade runt i sängen. Bet i täcket och i läppen. Tillslut fick jag bedövning rakt ner i foten och då klarade jag två besök till. Millan kom först och sen tittade Daniel och Lisa förbi en snabbis. 
På kvällen kom dom olidliga smärtorna tillbaka igen och jag hade oturen att en akutpatient hade kommit samtidigt så fick vänta på mina bedövning. Fick panik av smärtan och när man inte kan göra något åt det så är det hemskt. Så jag grät. Det händer aldrig annnars men japp, det gjorde så ont.

Nu är det bättre. Har fått morgondosen av morfin och panodil. Ätit lite frukost. Sovit lite till. Träffat min läkare igen och han sa att jag får åka hem om jag klarar mig utan bedövning i dosan idag. Så håll tummarna för det. Jag har nu precis vart nere och fått nytt gips. Kalkgips som jag ska ha i två veckor tills stygnen ska bort. Fick se foten. Och den såg fin ut. Ett sår på cirka 5 cm rakt uppe på foten. 

(null)
Nya gipset och dosan som räddar mig

Kommentera här: