Idag är det fyra veckor sen op och nu börjar jag märka att det tär som tusan på mitt psyke. Det börjar bli tungt att bara vara hemma. Svårt att förklara känslan. Men är bara nere. Känslan av att inte klara något själv. Att inte kunna ta sig någonstans
själv. Att inte kunna åka till affären och handla själv. Att ligga i soffan och bli sugen på sötpotatis men att inte kunna gå och köpa det själv. Det är tråkigt. Känner mig dålig. Uttråkad. Inget är kul. Detta är tråkigt. Det är 19 dagar kvar med gipset.
Det är nedförsbacke nu. Jag kan klara det här. Trots att det just nu suger. Men snart. Våren. Solen. Men jag saknar jobbet. Jobbet. Va där idag och hälsade på. Fan alltså. Jag saknar att jobba.